Vift

Nu är det håltimme för hela slanten som gäller. Passar på att hylla filmen Så som i himmelen av Kay Pollack. Den fina berättelsen om en trångsynt by i Sverige, ackompanjerad av skön musik, upphör aldrig att aktivera tårkanalerna samt leverera en ljuvlig filmupplevelse.

Se fin sång (om du inte redan hört och sett den, fast o andra sidan skadar det ju aldrig att uppleva fina saker flera gånger, så klicka i vilket fall som helst) här





Skall strax återgå till min enmans pysselklubb. Olyckligtvis verkar pyssel-skillsen minska och minska för var dag som går. Minns ännu de goda tiderna då oddsen för att det jag producerade skulle vara lyckat, var höga. Så är ej fallet nuförtiden. Möjligtvis beror det på brist på tålamod och allmän rastlöshet.

Önskad produkt idag: ett dugligt födelsedagskort

Annat nämnvärt: jag är på god väg att knäcka rubikskubens mystiska kod. Endast 3 bitar som inte ännu hittat sina platser. Hoppeligen lär jag mig det ikväll. (som ni märker är det stora saker på gång i mitt liv just nu)

Harcore posing i lördagskväll.

Lördagen förflöt sist och slutligen bra ute i den Waterlooska natten. Lite fördrinks hemma hos damen i mitten av bilden och därefter nya stamstället. Lyckligvis visades det motorsporter på sportskärmen, så att även den eviga fyllechauffören orkade stanna. Hem kom jag tillslut och lärde mig grunderna för rubikskubslösning (!) (jag är nörd).

Ikväll, mellan spontant men lame kuddkrig och serious franska studering, fick jag höra en oerhört äcklig och pinsam anekdot. Jag har inte hjärta att skriva ner den, (dessutom är detta en seriös och familjevänlig blogg) men jag kan berätta att den involverade alkohol, okontrollerbart uträttande av behov och lite tonårshormoner.

Nästa fredag är en dag som orsakar nästan lika stor stress och beslutsångest som självaste julafton. Min mammas födelsedag. Inte för att hon alltför ofta ställer till med brakfest inkluderande ovanlig mat, släktingar och dans runt barrträd, men för att Dagen alltid orsakar ovisshet om hurdan present man borde köpa.

Mamma är en mänska med dyr smak, vilket innebär att jag inte kan gå in på t.ex. HM och köpa en vacker sjal. Inte heller de billigaste märkena på det Stora Varuhuset i Helsingfors duger. Om jag skulle ha en obegränsad budget, skulle problemet vara mindre -jag kunde gå in var som helst och köpa en vacker vas eller ett stilfullt smycke. Men olyckligtvis är så icke fallet, vilket gör att jag varje år måste tänja på min fantasi till bristningsgränsen. Olika te-koppar, tavlor och husgeråd har avlöst varandra år efter år.

I år är presenturvalet ännu mer begränsat eftersom att det måste vara ett föremål man kan posta och vara säker på att det överlever den långa färden från Belgien till Finland.

Lyckligtvis fick jag en snilleblixt då jag strövade omkring på Waterloos gator och förbannade mig över en strejkande Ipod och regn, nämligen: vad är inte bättre än en trevlig bok?


Steg in i den lokala bokaffären och hittade denna. Ser mysig ut.

Problem solved!

Lite skrämmande detdär med thaifruar. Eller så är det bara jag som är oerhört konservativ.
Vad driver en människa till att leta upp en passlig thaifru på nätet, brevväxla lite och sedan gifta sig? Detta, mina vänner, om ingenting, är 2000-tal.

Förövrigt har jag njutit av vårtecken = varm luft, promenad, uteservering. Hurra!
Ikväll spelar jag ett av mina alteregon: Mumin da Nörd. Det vankas nämligen uppsatsskrivning.

 
Träden blommar för fulla muggar. Att hylla våren går aldrig ur mode, tycker jag

Jag dör lite inombords varje gång jag läser en blogg som på något underligt vis krupit upp till toppen av Sveriges mest lästa bloggar, men visar sig ha ett oerhört tunnt innehåll. Är den gråa massan verkligen så ytlig och enkel att den regelbundet orkar läsa en text, skriven på enormt opersonlig och simpel svenska, om en persons kläduppköp och  besök  på stan? Speciellt då detta är det enda bloggen ifråga har att erbjuda? Då de eventuella sporadiska livsråden och politiska ståndpunkterna är tjatiga och flyter på mainstream-vågen?

Lyckligvis finns det även några små blogg-oaser, författade av mänskor som är sin egna, i denna mycket omsusade top-lista. Åt dem lyfter jag min hatt.

Dags för en liten resa down the memory lane, som de engelskspråkiga brukar uttrycka det.
Nu på morgonkvisten har inget intressant, världsomväldigande eller nämnvärt skett (förutom att jag åt gröt till frukost, en minor sensation utan like), därför är det lika bra att färdas någon månad bakåt i tiden. Tidpunkten är ju förstås, som bilderna visar, Gammeldansen.

För er som ej är insatta i ämnet är det alltså en bal för gymnasietvåor där det dansas salongsdanser och festas på efterfesten.





Igår fick jag (äntligen) några bilder, som varken är suddiga eller tagna väldigt, väldigt långt ifrån, från tillställningen. Jag och mitt par ägde. Speciellt i tangon fick vi chansen att visa upp våra talanger inom såväl dans som inlevelse.

Dags att återvända till nutiden. Skolan och kursprov i matematik kallar, buu. Sedan veckoslut, hurraa. Veckoslutet innebär mycket Plugg med stort P, buu.

Återkommer, måj!

med en liten presentation. Ja, jag är ju ny här bland alla svenssons.

Jag är ett trevligt flickebarn från Finland. För tillfället är jag invandrare i ölets förlovade land. (Belgien, för er som inte förstod beskrivningen). Nedan är min adress, skicka gärna kort eller brev eller andra trevliga saker, jag tackar och tar emot.




Jag är en ganska slapp och lat människa för tillfället. (Ogillar att bother er eventuella läsare med skolrelaterade klagomål, men eftersom att jag hör till gruppen "unga studerande", är dessa klagomål en del av min vardag och figurerar således emellanåt i texten)

Alltså, vad jag vill säga är: Bokhögen, dö.

Annat nämnvärt: tycker om doften av vår och ljusa kvällar, trots att de, mitt bland glädjen, orsakar en svårbotlig rastlöshet. En ljus vårkväll vill man bara hoppa in i/upp på ett fordon, åka iväg på äventyr och aldrig synas mer.

Nu tar jag mina första darriga bambi-steg utanför Papper.fi:s trygga ankdammiga bloggvärld. Det känns lite som att jag bedrar den, den har ju trots allt tagit mig i sin varma famn då jag för några månader sedan bestämde mig för att regelbundet skriftligt (och nångong bildligt) dokumentera mitt liv.

Ett stort svek. Dessutom borde man ju alltid stöda all finlandssvensk verksamhet.

Men livet handlar ju även om att utvecklas och att upptäcka saker, att styra kosan mot okända trakter. Därför har jag tagit detta stora kliv i blogglivets trappsteg. Enjoy!

P.S. Stora applåder till min vän Cecci som hjälpt mig att pimpa sidan. Klappklapp